Då är vi inne på det nya året. Jag hoppas detta året blir lite bättre än förra året.

Just nu är jag inne i en jobbig period. "Han" har hört av sig till min familj och ljuger om mig. Min ena familjemedlem har jag nu fått tagit avstånd ifrån då jag inte vet vart jag har denne längre:( Det känn fruktanvärt jobbigt. Att någon kan manipulera mina familjemedlemmar så hårt. Har hänt vissa saker och p.g.a det kan jag inte säga allt som hänt utan tar hänsyn till barnen och säger inget till någon annan än social och advokat. Detta gör det otroligt jobbigt och jag vet inte vart jag har folk längre. Nu tror folk jag ljugit för att få medkänsla:( Just för att "han" verkar må så bra då han träffat ny tjej att ha förhållande med. Men helt ärligt så "skiter" jag i det. Bara jag får vara ifred honom. Leva mitt liv och njuta av mitt lv.

Nu får jag snart besök så hoppas jag får annat att tänka på:)

Det jobbiga med att vara ensamstående 2 barnsmamma är just mina sömnproblem. Har haft insomningstabletter fram till i söndags natt. Men då tog dom slut och läkaren ville jag skulle pröva vara utan. Så nu sitter jag här. Inte somnat än. Legat och vänt och snurrat sen kl 22. Gav upp och kollar lite internet och tv istället.

Har även suttit och skrivit händelser som "han" gjort för att få mig må dåligt. Blev 4 A4-sidor. Och än är jag inte klar. Då är detta händelser från mitten av Maj. Sen får jag fråga advokaten om dom vill ha från tidigare händelser också. Detta har ju ändå hållt på i ca 2,5 år.

Annars idag har jag kastat ut julen. Vet att det va tidigt. Men då vi kommit hem till lägenheten igen. Tidigare "vår" gemensamma bostad. Vi har ju fått ordning på denna lägenheten nu. Köpte nya gardiner, dukar och prydnadssaker. Nu ska detta bli MITT hem tillsammans med mina barn.

Visst har konstant låst dörr. Dom jag vill ska kunna komma har fått egen nyckel hit. Dom 2 jag litar på. Sen om det ska komma någon annan får dom ringa när dom är här eller så låser någon av dom jag litar på upp åt dom. Sen har jag en granne som hör av sig om "han" kommer. Då grannen bett "han" höra av sig om "han" tänkt komma. Just för allas skull.

Nej nu blir det att vila lite ifall man somnar. Om så en kort stund. Barnen vaknar väl mellan 8-9 som vanligt. Sen är dom vakna hela dagen. Så vi ska bara ha en riktig familje mys dag imorn:)

Då klara man av denna dagen också. Barnen sover som stockar. Jag ligger och tänker:-( Försent för insomningstablett. Blir ju såå trött dagen efter.
Tankarna snurrar då "han" ska komma vilken dag som helst. Fast jag slipper träffa honom är jag orolig och nervös. Att se honom skulle va fruktansvärt jobbigt.
Glömmer aldrig den natten han skada mig fysiskt första gången. Hade problem med ena skuldra ca. 2 veckor efter. Det psykiska sitter i mig än. Gnager i mig varje dag. Jag har t.o.m börja fått mardrömmar:-(

Som sagt va. Jag är inte snabb angående att blogga:-)
Vi har försökt fått lite julkänsla här. julskinkan är klar och granen klädd.
Fick även brev från advokaten att vi ska boka tid för möte angående anmälan o.s.v Blir nervös inför allt. Jag har aldrig haft något med polis och sånt att göra förut. Så nu känns det jobbigt.
"Han" hämta sina sista saker idag. Lämna självklart kvar lite. Skulle komma senare under veckan. Känns som om det beror på att han.fortfarande vill.ha koll på mig. Känns vemodigt att leva så här:-(

Ja då är det snart jul och stor familjehelg. Får magknip av bara tanken. Tänk allt jag och "han" gjorde ordning. Alla julklappar vi köpte ihop. Barnet har börjat fråga efter "pappa". Tog nästan en månad innan frågan om "pappa" kom. Så just nu är jag inne i en jobbig period då jag måste förklara för båda barnen att "han" mår bra och har flyttat. Att vi aldrig kommer bli "kära" igen.

Va man egentligen kär eller stanna man p.g.a situation?! Jag har tänkt på det flera gånger. Men aldrig kommit fram till något vettigt. Känns som om jag stanna p.g.a av rädsla att bli ensam med 2 barn. Rädslan på hur man ska fixa allt ensam med jobb, dagis och fritid.

Men jag har lovat mina barn att dom ska få fira jul. Vi ska träffa tomten och vi ska ha massa julklappar. Mitt äldsta barn ska ju fira en dag hos sin pappa. Men jag och minstingen ska umgås med "familjen" vi bor hos just nu. Där vi har vår "trygga" plats för tillfället. Känns gott att ha någon som hjälper mig att klara detta psykiskt. Som stöttar mig dygnet runt.

Jag ska klara detta med att va ensamstående. Efter nyår blir det att träffa min advokat och social inför vad som komma skall.

Detta får va nog för tillfället. Barnen vill ju ha min uppmärksamhet igen :)

För knappt en månad sedan valde jag att lämna min dåvarande kille. Pappan till mitt yngsta barn. Detta p.g.a psykiskt misshandel/kränkning. Jag tänker inte gå in på detaljer eller något. Men vill gärna visa för dom som är utsatta eller känner någon utsatt. Man är inte ensam. Även om man känner sig så.
Kommer skriva lite om hur jag levt och lever just nu. Hur jag gör för att kunna gå vidare.

Skrivit lite lätt vad detta kommer handla om.