För knappt en månad sedan valde jag att lämna min dåvarande kille. Pappan till mitt yngsta barn. Detta p.g.a psykiskt misshandel/kränkning. Jag tänker inte gå in på detaljer eller något. Men vill gärna visa för dom som är utsatta eller känner någon utsatt. Man är inte ensam. Även om man känner sig så.
Kommer skriva lite om hur jag levt och lever just nu. Hur jag gör för att kunna gå vidare.

Skrivit lite lätt vad detta kommer handla om.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då är vi inne på det nya året. Jag hoppas detta året blir lite bättre än förra året.   Just nu är jag inne i en jobbig period. "Han" har hört av sig till min familj och ljuger om mig. Min ena familjemedlem har jag nu fått tagit avstånd ifrån då j...

Det jobbiga med att vara ensamstående 2 barnsmamma är just mina sömnproblem. Har haft insomningstabletter fram till i söndags natt. Men då tog dom slut och läkaren ville jag skulle pröva vara utan. Så nu sitter jag här. Inte somnat än. Legat och vänt...

Då klara man av denna dagen också. Barnen sover som stockar. Jag ligger och tänker:-( Försent för insomningstablett. Blir ju såå trött dagen efter. Tankarna snurrar då "han" ska komma vilken dag som helst. Fast jag slipper träffa honom är jag orolig...

Som sagt va. Jag är inte snabb angående att blogga:-) Vi har försökt fått lite julkänsla här. julskinkan är klar och granen klädd. Fick även brev från advokaten att vi ska boka tid för möte angående anmälan o.s.v. Blir nervös inför allt. Jag har al...

Ja då är det snart jul och stor familjehelg. Får magknip av bara tanken. Tänk allt jag och "han" gjorde ordning. Alla julklappar vi köpte ihop. Barnet har börjat fråga efter "pappa". Tog nästan en månad innan frågan om "pappa" kom. Så just nu är jag ...